Hotet från Nordkorea

Torsdag 14 december var Frivärlds sista seminarium för år 2017. Det handlade om Nordkorea – vansinnig strategi eller vansinnigt strategiskt.

Vi som var där blev rejält omskakade. Den svenska lösningen, att sitta ned och samtala, kommer aldrig att lösa irritationerna mellan Kina, Nordkorea, USA och FN:s säkerhetstråd samt resten av världen. Om detta var de två talarna, nordkoreaforskare Benjamin Katzett Silberstein och vår f.d. svenske kinaambassadör Lars Peter Fredén, övertygade om.

 

Bild 1: Lars Peter Fredén              Bild 2: Benjamin Katzen Silberstein

Lars påminde om Kinas nederlag mot Korea och USA i kriget i mitten av 1800-talet. Då ansåg kineserna att både Japan och Korea var vasallriken åt Kina, vilka skulle visa hövlighet mot stormakten och inte få Kina att tappa ansiktet (vilket alltså hände). Sedan dess är irritationen stor varje gång Nordkorea skickar upp en missil – just när Kinas högste ledare 习近平 Xí Jìnpíng, ska hålla ett tal till nationen.  

Vi i väst lever möjligen i villfarelsen, menade talarna, att Kina vill se Nordkorea kollapsa. Så är inte fallet. En nordkoreansk kollaps är det sista den kinesiska regimen vill av två orsaker.
För det första skulle stora flyktingströmmar röra sig in i Kina, vilket Kina inte vill ha. För det andra skulle Kina bli tvunget att på mycket kort tid få trupper att söka få tag i de farliga nordkoreanska vapnen som troligtvis finns. Det är mer än kärnvapen … kemiska t.ex. De övergivna vapenarsenalerna, vid en regimkollaps i Nordkorea, skulle snabbt dra till sig rövarband, terrorister och andra profitörer och vapnen skulle kunna sätta igång eldhärdar överallt i världen.

Benjamin menade att det är osannolikt att Nordkorea någonsin avvecklar sina kärnvapen. Nordkorea har inga allianser. Det som ses som en allians med Kina är en irriterad vänskap med underliggande bitterhet. Nordkoreas identitet är att vara kärnvapenmakt. När (vilket inte heller kommer att hända) USA erkänner Nordkorea som en sådan, är Kim Jong-un (koreanska: 金正恩, 김정은) redo att tala med USA.

President Donald Trump och FN:s säkerhetsråd tror att sanktioner ska få Kim Jong-un att småningom komma till förhandlingsbordet.
Men Nordkorea har genom historien visat att regimen där inte blir folkets fiende, hur mycket lidande regimens politik än förorsakar folket. Så om målet med sanktionerna är att få Nordkorea till förhandlingar kommer detta inte att ske. Om sanktionernas mål är att ge nordkoreaner social misär, svält med mera – kommer världssamfundet inte att låta det gå så långt.

Nordkorea har, enligt talarna, byggt upp industrier som inte är sanktionerade, för export. Oljeresurserna är stora. Energiavtal finns med Ryssland. Den inhemska matproduktionen är på uppgående. Så Kim kan med fog fortsätta säga: ”Vi är redo att prata med USA så fort USA och alla andra erkänner våra kärnvapen.”

Nordkoreas identitet ligger i kärnvapnen – det är därför osannolikt att Kim och regimen kommer att avskaffa dem.
En fara för krig är USA:s president. Om han upplever att Nordkoreas Kim har initiativet nu – kan han bli högeligen irriterad och ingen kan förutse hur han handlar då.
En fara för krig är Sydkorea – om Nordkorea använder kärnvapen mot Sydkorea på öar i skärgården vars havsgränser Nordkorea inte erkänner, kommer Sydkorea att slå tillbaka.
En fara för krig är Nordkorea som inte har vapenkapacitet att slå tillbaka i en andra våg. Om Nordkorea tror sig vara angripet – kommer de nordkoreanska vapnen att användas direkt.

Man hade verkligen velat höra något annat. God jul!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *