Snöröjning – problemlösning för snilleblixtar!

Snö i VasaparkenDN:s genomgång av snilleblixtar är rolig läsning. (http://www.dn.se/arkiv/jobb/ingenjorer-bakom-de-flesta-snilleblixtarna/söndag 13/11) Snillens blixtingivelser har skapat och skapar innovationer som ger inkomster till vårt land, t.ex. dynamit, blixtlås, polkagrisar.

Som alla vet går mycket skattepengar till forskning, just för at Sverige är ett exportberoende land och snillen som kommer på nya saker ger oss alla hög standard.
Nu visar det sig att inte bara forskare är snillen som det blixtrar om utan också tjänstemän och vanligt folk.

Min senaste blixt gäller snöröjningen. Varför inte skapa krälande snömonsterfordon som suger i sig snö som en dammsugare? När ”magen/flaket är full/t vänder man till utblås. Detta sker i närmsta park eller hav.

Medge, Trafikverket, att dagens snöröjning är medeltida.
Att skyffla snö från ena sidan till den andra och göra höga berg som ingen kan klättra över, är inte innovativt. Snön ska ju BORT! Som det nu görs, skovlas snön dessutom flera gånger åt olika håll innan den en tredje och fjärde gång puttas ihop i gathörn till isstoder som smälter först till våren.
Nej snösugaren – är min lösning. Jag lämnar idén vidare för utförande till KTH, Chalmers, Saab, Volvo och dammsugarfabrikanterna.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Kulturkrock i vården klarsynt skildrat i AMOUR

I filmhögen som betas av under regnperioden hittar jag Amour, en film av Michael Haneke om kulturkrock i vården. Handlingen skildrar allas vår framtid om vi får leva till 80+ och oförmodat blir sjuka. In kommer ett vårdbehov som växer. Amour 2Så långt låter det kanske socialrealism.
Detta händer. Ett lyckligt gift par drabbas när en får stroke. De är intellektuella människor som har haft stort utbyte av varandras tankar och känslor. När detta njutbara börjar halta låtsas de som ingenting. De anstränger sig för varandras skull.
Mannen sköter om hustrun. Det är tungt. Nu kommer själva kulturkrocken som skildras på ett sätt så att tittaren i början inte inser vad vederbörande ser. Vårdhjälpen utsätter hustrun för tvagning, kamning, barnspråk, så som vi lärt oss se vårdhjälparnas uppgift. Men i mannens ögon är vårdhjälpen icke mänsklig.
Två fungerande världar kolliderar. Det rationella mot det emotionellt uppbyggda under ett liv. Det finns ingen brygga mellan dem, inte en möjlighet till eftertanke om hur den specifika vården ska utformas.
I parets värld har tiden upphört. De har inga tider. De har livstid.
Vårdhjälpen har lärt sig att sköta det praktiska effektivt. Hon tycker att hon är duktig. Hon tycker att det är naturligt och riktig att hon tar över ruljangsen på sitt sätt.
Mannens känslor för hustrun är desamma som alltid. Han berör henne med ömhet i alla situationer. Vårdhjälpens hurtiga ”mönster” får den försvarslösa skira hustrun att skrika.
Paret som blir ”gamla” på grund av sjukdom har en rytm som ger anpassning ganska länge till sjukdomens allvar. När ”hjälpen” sätts in decimeras deras livsstil, deras vardag, deras synsätt på människan. Den främmande fågeln – hjälpen- som i sig är nödvändig håller metodiskt på att krossa det.
Jag frågar mig: Varför sliter svensk vårdpersonal? Jobbar de mot de gamlas uppfattning om vad som är det viktiga att göra hemma hos dem? Varför klagar anhöriga på hemhjälparna?
Beror det på att VÅRDEN inte har rätt glasögon på?
Inom vårdpersonalsutbildningen, från högste chef till timanställd vårdpersonal görs ingen begåvningstest. Det är bra. Men det kanske skulle finnas en emotionelltest och utbildning i att anpassa sig till de vårdsökandes livsstil och inte tvärtom.
Se filmen. Den stannar kvar i hjärtat.
Skådespelare Jean-Louis Trintignant, Emmanuelle Riva – såå bra! Massor av filmpriser!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Moderatseniorerna knyter näven och höjer den!

Moderatseniorerna har fått nog. Framtiden är såå nära och den känns inte säkrad. Drygt 2 miljoner människor är pensionärer i dag. Hur väl kommer äldreomsorgen att fungera i morgon och under de närmsta tjugo åren var frågor som stöttes och blöttes i Moderaternas hus i Gamla stan i Stockholm 9 maj.

mms_img-1877687331Talare var Johan Ingerö (bilden) från tankesmedjan Timbro. Han menade att välfärdsfrågor hör ihop. Det går inte att ta ut en kategori ur välfärdsekonomin och försöka lösa den enskilt.
Samhällsvården, menar han, kommer att bli kostsam vad gäller äldrevård, barnomsorg och asylsökande långt fram i tiden. I dag kostar äldrevården 110 miljarder kronor, i en framtid får man lägga på 60 miljarder.
Vad kommer de äldre som behöver vård, det gör ju inte alla direkt de fyller 65 år, men då det är dags, vad får de då?
Ja, det är frågan.
I dag kostar en plats på särskilt boende 60 000 kronor i månaden. Där kan en person bo i tio år. 6 – 7 miljoner kronor kan ingen åldring betala själv. Varifrån ska pengarna tas? Staten har inget överskott, tvärtom ett underskott på 1%.

Enligt Ingerö är det förkastligt med högre skatter (13 kr per hundring är SMP-förslag). Högre skatter leder till anställningsängslan hos arbetsgivarna, ökad arbetslöshet och det som följer på det, svartjobb, unga kommer inte ut på arbetsmarknaden och femtioåringar blir förtidspensionerade.

Höga skatter har prövats och befunnits kontraproduktiva. Att slimma vårdorganisationerna har gjorts så mycket det går. Att resursen svenska kvinnor ut på arbetsmarknaden är ”slut” vet alla. Svenskfödda kvinnor jobbar redan. Vad som kunde komma att påverka situationen kunde vara att de nyanlända kommer ut i arbete. (DET är en klart viktig politisk reform som måste ges allt krut nu!) Dels som vårdpersonal, dels som skattebetalare.

Några smarta lösningar på den ekonomiska problematiken finns inte på bordet i dag. Innovationer efterfrågas. Moderatpolitiken måste analyseras och skärpas i frågan!
En lösning är att lägga ned landstingen som huvudmän för sjukhus och vård. Bättre menar Ingerö är att kommun och stat tar hand om detta i symbios. Just Stockholms landsting har en bra fungerande sjukvård jämfört med andra menar dock landstingspolitikern (Inger Akalla). Utbytet landsting, kommun och stat fungerar och ett mycket gott exempel är S:t Görans sjukhus med privata Capio.
Men idén med koncentrerade vårdkapaciteter, superexperter, till särskilda sjukhus är den rådande.
”Det beror på hur väl sjukvården lyckas, vad äldreomsorgen kommer att kosta”, menar Ingerö.
Tillsammans med församlade moderata åhörare listade Johan Ingerö tänkbara vägar mot en i framtiden finansierad äldreomsorg.
* Förebyggande hälsovård är bra investeringar för äldrevård. De rödgrönas politik som begränsar valfriheten ger färre vårdaktörer med långa väntetider som följd.
* Ett annat tips är att se och lära vad olika landsting lyckas bra med både inom vård och omsorg och ta till sig det som går bra hos varandra.
* Det flesta lösningar av äldrevårdens enorma kostnader, menar Ingerö, ligger utanför äldrevården. Vad som gäller är friskvård, specialsjukhus och ny lagstiftning.
* Det finns undersökningar som säger att i små enheter, privata enheter, mår både personal och kunder bra.
* En tänkbar ny aktör med egen god ekonomi vore Svenska kyrkan.
* Nya tekniska lösningar och nya vårdmetoder kunde göra stora skillnader inom vården. (de måste alltså uppfinnas).
* Bättre förutsättningar för nya aktörer måste till, långsiktighet för investeringar och skarpare lagstiftning.
* Mer koncentration av resurserna i specialsjukhus.
* Färre huvudmän.
* Mellanboende för äldre.
* I vården kommer man i en snar framtid att skilja på medicinsk äldrevård och service, som kunden kommer att få betala själv.
* Seniorerna tycker att det måste bli ett slut på att se en mogen individ med några år på nacken som en, i stort sett, funktionsdrabbad individ. (Noterat under fortsatt diskussion i hissen ned till Stora Nygatan. Ordet senior … kunde möjligen ersättas med något mindre negativt i ett land som Sverige med åldersfixering. Dessutom kommer det att arbetas för större integration av seniorer i moderata stockholmsföreningars styrelser. Jag hoppas det är en trend som sprider sig.

Lämna kommentar Dela inlägget: