I dag börjar KD:s kommundagar. Partiet har mycket att ta itu med. Frågan som engagerar många andra också är: Vem vinner valet?
Ja, det är onödigt att sia om när det är 200 dagar kvar till valet. Vad om helst hinner hända med en väljarkår där så många vet så lite om vad de ska rösta på att det kan påverka valutgången.
De styrande är så att säga i händerna på en allmänhet som kliar sig i huvudet.
Nej, vinnaren är inget att prata om. Dels beror det på att val inte längre är en ideologisk fråga. Ska man fortsätta styras in i ett socialistiskt likriktad samhälle eller vill man ha tillbaka den individuellt liberala livshållningen – är inte en sak som engagerar gemene man längre. Dels är val numera inte en plikt på samma sätt som när rösträttsfrågan löstes med allmän rösträtt vilket i decennier kändes som en erövrad frihet, tills de inblandade generationerna svenskar dog ut.
Vad man pratar om i stället är vem man ska stödrösta på.
KD och MP ligger under fyraprocentsspärren för Riksdagen. KD röstar moderater på sedan flera val tillbaka. Nu kommer oroande nyheter att C tar väljare från M vilket möjligen gör att M-väljare inte röstar på KD. Vem ska då göra det?
MP har inga ideologiska sympatisörer utanför sitt eget parti. S-väljare har fördragit MP-ministrar under mandatperioden men att rösta på MP är väl magstarkt, tycker de rödaste säkert, eftersom MP inte är att lita på. MP är ju inte socialistiskt som en del trodde. MP är inte borgerligt heller, vilket många borgare tycker är skönt. C har svar på miljöfrågorna vilket kan duga för moderater och liberaler i en allians.
Men kommer Alliansen att återuppstå? Då behövs KD.
Kommer regering att behålla makten? Tja, då är det ganska många som måste stödrösta på S. Men hur går det då med Fi som borde ha en stödröst … Enbart SD kommer inte att få stödröster, bara tappade röster, om det vore val i dag i alla fall
En spännande tid är det nu för oss moderater som kandiderar till valet 2018. Under en dryg vecka får medlemmar i moderaterna i Stockholm stad rösta på till exempel mig – som ställer upp i Landstinget Stockholm stad.
Om du har möjlighet – och anser frågorna ovan viktiga – kan du rösta på mig.
En mig närstående släkting är kapten i reserven. Han får ett brev från Försvarsmakten. Det är inte första gången. Brev med inkallelser har kommit med jämna mellanrum sedan han som nittonåring, direkt efter gymnasiet, började utbildningen till officer i reserven.
Om de två föräldrarna tog ut lika mycket av föräldrapengen skulle samhällets spara 60 miljarder. Om kvinnor inte tog ut barnledighet utöver den fullt betalda, skulle samhället tjäna enormt många miljarder – vilka kunde gå till förskola, skola och vård.
tuff och konkret. Energin sprudlar. Vi blir upprymda allihop som sitter i kongresshallen med blickarna vända mot scenen.
M sviktar i opinionen. Det är tråkigt. Men det gäller att bita ihop och tillsammans vända vinden.
Alla barn ska inte bli advokater, hjärnspecialister, poliser och lärare. Somliga kan bli undersköterskor, busschaufförer, hissmekaniker och golvläggare. Det vill säga yrken som inte kräver akademiska poäng.
Det är märkligt hur Nobelhusets vara eller icke vara hanteras av myndigheterna som ska lägga tyngder i den rättsliga vågskålen.
En halvö full av olja (vilket i sig vittnar om rikedom), gubbar i blåställ (vilket för all del är ganska sexigt) och en himmelsk utsikt över vatten (vilket är väldigt åtråvärt) kan bli Stockholms Manhattan (när olja och gubbar är borttagna).
