Som författare blev jag inbjuden att tala hos Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord den 23 september 2016, i Sollentuna.
Det blev riktigt livat.
Sa här blev ”betyget” satt av sällskapets vice ordförande Kjell E: Genberg. Publiken var tidigt på plats den 23 september 2016 när Novellmästarnas ordförande Helena Sigander kom till Scandic Hotells åttonde våning för att inför Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord berätta om sitt händelsefyllda liv och sin bok- och teaterproduktion. Den senare startade redan i barnaåren med en dockteater. Med underfundig humor redogjorde hon för de första tursamma försöken att få förläggare för sina böcker, förläggare som dog hux flux eller hade bestämt sig för att bara ge ut böcker som utspelades i Göteborg ”Jag skrev några, jag är ju egentligen därifrån. Tur måste man ha.” Hon lockade till uppåtvända mungipor och fick en kraftig applåd när timmen var över.
Det är alltid kul att slippa ensamheten vid skrivbordet, där det ena som kan hända är att telefonen ringer och det gör den inte för alla vet att jag inte för störas när jag skriver. Efter ett tjugotal böcker kan jag ge rådet till blivande romanförfattare. Tur, massor av tur, bör man ha. Det är tiotusentals manus i omlopp vartenda år. Man ska ha TUR om man blir uppmärksammad. Ha tid att skriva, 1 till 2 år är vad det tar. Och så en fungerande telefon så att man inte blir galen.
Några verk ur högen:
Dosan – en replik på Doktor Glas, Helgas berättelse. Hångel krångel (pseudonym) för dem som gillar Bridget Jones-stilen.
