Fil.dr Ingemar Bengtssons anser att hyresrätternas hyror ska höjas till en marknadsanpassad nivå. Det betyder en 50-150 procentig höjning av hyran.
(Kravet kommer i en annonsbilaga från Borg och Owilli, en contentbyrå som ”utifrån en välgrundad strategi producerar och paketerar kreativt innehåll till rätt målgrupp, i rätt kanall”. Fil.dr Ingemar Bengtsson har en brandfackla för marknadshyror i bilagan.)

Bengtssons allokeringsförslag (att sprida boendekostnaden på många personer för samma lägenhet) går ut på att stora lägenheter ska hyras av 4-5 ungdomar som går samman och betalar hur mycket som helst för lägenheten. Man inser då att t.ex. den lilla familjen som kanske har en eller en och en halv eller två löner, som bor där, inte skulle kunna fortsätta göra det.

Att det finns så många stora outnyttjade lägenheter i stadskärnorna, hävdar Bengtsson (utan bevis). Hur troligt är det när barnantalet stiger per familj numera och föräldrarna gärna bor kvar där deras barn rotat sig i dagis och skolor.

Resonemanget ”allokeringsproblem” är ett driv av fastighetsägare och byggbolag. Det finns inget rättvisetänkande – enbart vinstjakt – bakom det.

Gamla hus är betalda. Fastighetsägaren står för underhåll, inget annat, via de hyresintäkter som hyresgästerna berikar ägaren med. Varför ska sådana fastighetsägare plötsligt höja hyrorna med 100 procent för att gamla hyresgäster ska ut och ett gäng ungdomar ska in? Jo, för att frågan drivs av Bengtsson och andra som har en felsyn på hur länge man ska betala två tredjedelar av lönen för en bostad. Enbart fastighetsägaren tjänar på det och tjänar rejält.
Det byggs hur mycket som helst och där kan dessa välbetalda ungdomar bo. De kan pendla som 100 000-tals människor gör för att komma till jobben. De kan flytta ofta, viket vi alla har gjort, när jobb, familjestruktur och annat ändrat sig under livet.

Vill man ha naturliga omflyttningar ska man ändra på skatteeffekterna – men det är en annan fråga.

De unga som har jobb kan betala dyrt för sig, anser Bengtsson. Vad bra. Nya lägenheter kostar. Problemet med de hyrorna är att fastighetsägarna inte sänker hyrorna när husen väl blir betalda. DET vore något att lagstifta om.

När Öresundsbron är betald, ska det inte kosta något att åka över, anser jag. Så gör man i civiliserade länder. När byggnader, broar, vägar är betalda, sänks eller stryks avgifterna.

Bengtsson tar också upp ett rättviseproblem. Han menar att en hyra på Södermalm är 40 procent högre än i Rinkeby. Han tycker att det är upprörande att rinkebyborna inte kräver att få samma hyror.
JA, det är sannerligen en 10 000-kronorsfråga.

/min hemsida: http://sigander.com

Torsdag 14 december var Frivärlds sista seminarium för år 2017. Det handlade om Nordkorea – vansinnig strategi eller vansinnigt strategiskt.

Vi som var där blev rejält omskakade. Den svenska lösningen, att sitta ned och samtala, kommer aldrig att lösa irritationerna mellan Kina, Nordkorea, USA och FN:s säkerhetstråd samt resten av världen. Om detta var de två talarna, nordkoreaforskare Benjamin Katzett Silberstein och vår f.d. svenske kinaambassadör Lars Peter Fredén, övertygade om.

Bild 1: Lars Peter Fredén              Bild 2: Benjamin Katzen Silberstein

Lars påminde om Kinas nederlag mot Korea och USA i kriget i mitten av 1800-talet. Då ansåg kineserna att både Japan och Korea var vasallriken åt Kina, vilka skulle visa hövlighet mot stormakten och inte få Kina att tappa ansiktet (vilket alltså hände). Sedan dess är irritationen stor varje gång Nordkorea skickar upp en missil – just när Kinas högste ledare 习近平 Xí Jìnpíng, ska hålla ett tal till nationen.  

Vi i väst lever möjligen i villfarelsen, menade talarna, att Kina vill se Nordkorea kollapsa. Så är inte fallet. En nordkoreansk kollaps är det sista den kinesiska regimen vill av två orsaker.
För det första skulle stora flyktingströmmar röra sig in i Kina, vilket Kina inte vill ha. För det andra skulle Kina bli tvunget att på mycket kort tid få trupper att söka få tag i de farliga nordkoreanska vapnen som troligtvis finns. Det är mer än kärnvapen … kemiska t.ex. De övergivna vapenarsenalerna, vid en regimkollaps i Nordkorea, skulle snabbt dra till sig rövarband, terrorister och andra profitörer och vapnen skulle kunna sätta igång eldhärdar överallt i världen.

Benjamin menade att det är osannolikt att Nordkorea någonsin avvecklar sina kärnvapen. Nordkorea har inga allianser. Det som ses som en allians med Kina är en irriterad vänskap med underliggande bitterhet. Nordkoreas identitet är att vara kärnvapenmakt. När (vilket inte heller kommer att hända) USA erkänner Nordkorea som en sådan, är Kim Jong-un (koreanska: 金正恩, 김정은) redo att tala med USA.

President Donald Trump och FN:s säkerhetsråd tror att sanktioner ska få Kim Jong-un att småningom komma till förhandlingsbordet.
Men Nordkorea har genom historien visat att regimen där inte blir folkets fiende, hur mycket lidande regimens politik än förorsakar folket. Så om målet med sanktionerna är att få Nordkorea till förhandlingar kommer detta inte att ske. Om sanktionernas mål är att ge nordkoreaner social misär, svält med mera – kommer världssamfundet inte att låta det gå så långt.

Nordkorea har, enligt talarna, byggt upp industrier som inte är sanktionerade, för export. Oljeresurserna är stora. Energiavtal finns med Ryssland. Den inhemska matproduktionen är på uppgående. Så Kim kan med fog fortsätta säga: ”Vi är redo att prata med USA så fort USA och alla andra erkänner våra kärnvapen.”

Nordkoreas identitet ligger i kärnvapnen – det är därför osannolikt att Kim och regimen kommer att avskaffa dem.
En fara för krig är USA:s president. Om han upplever att Nordkoreas Kim har initiativet nu – kan han bli högeligen irriterad och ingen kan förutse hur han handlar då.
En fara för krig är Sydkorea – om Nordkorea använder kärnvapen mot Sydkorea på öar i skärgården vars havsgränser Nordkorea inte erkänner, kommer Sydkorea att slå tillbaka.
En fara för krig är Nordkorea som inte har vapenkapacitet att slå tillbaka i en andra våg. Om Nordkorea tror sig vara angripet – kommer de nordkoreanska vapnen att användas direkt.

Man hade verkligen velat höra något annat. God jul!

Under Andra Världskriget var svenska agenter och spioner verksamma. Fyra centraler fanns till exempel på Gotland. Sedan 1945 är cirka 30 svenska fartyg försvunna. Med dem manskapen, fler än 100 man. Tystnad råder om dessa svenskars öden. Tystnad beordrad av svenska myndigheter. Anhöriga har väntat i decennier på att få veta vad som hänt deras pappor, bröder, släktingar.
Detta är en rättsskandal av stora mått!
Det borde vara dags att öppna dokument och bryta hemligstämplingar.
Ett exempel på en är SS Sten Sture som försvann på en (spion)resa mellan Gdansk och Helsingborg. 19 man försvann. Ett par återfanns men deras identitet har inte helt fastställs. Fartyget DAN kan vara Sten Sture. Varför har sammanblandningen inte retts ut? Vad är det för hemligheter som inte får komma upp i dagens ljus?
Dottern till kapten på SS Sten Sture, Kerstin von Seth, har privatspanat vilket hon redovisar i boken När du ser Karlavagnen.
Det är dags för Kerstin och hennes närmaste att få reda på sanningen om förlisningen av SS Sten Sture, om varför svenska myndigheter ljugit om förlisningsplatsen och vem den tatuerade mannen var … Alltför många människor har drabbats av myndigheternas stängda dörrar, slutna rum och obesvarade frågor.
Det är en mänsklig rättighet att få veta var ens försvunna släktingar har tagit vägen, vika varit i rikets tjänst eller vilka blivit bortförda utan rättegång. UD har alldeles säkert mappar om detta. Det är myndigheternas skyldigheter i varje land att redovisa sanningen.
Läs http://www.skd.se/2008/10/11/hon-vill-ha-klarhet-i-sin-fars-forsvinnande/

FOTO: Kerstin von Seth och jag på Raoul Wallenbergseminarium om mänskliga rättigheter, Armémuseum i Stockholm i september 2017

Kurderna folkomröstar om ett fritt Kurdistan!
Kvinnliga och manliga peshmergasoldater kämpar mot Islamiska Staten sedan åratal tillbaka. Det har gillats eller åtminstone tolererats av Irak och Turkiet. Kurdernas frihetskamp, för ett fritt Kurdistan, har däremot pågått längre. Kurderna är bra krigare nu. De skulle utgöra en stoppkloss för framvältrande irakiska och turkiska trupper – om det så blir. Och det blir det nog. Och de flesta kurder på stridsfälten och i byarna kommer att stupa, män, kvinnor och barn.

FN har ställt sig på kurdernas fienders sida. Då är det kört, det kan man förstå. Liksom inte bara stater i Europa utan också USA plus FN – då finns ingen hjälp från yttervärlden att vänta.

Kurdernas sak är mer än deras sak. Det finns uppskattningsvis 40 miljoner kurder i världen. En del är svenskar nu eller engelsmän eller tyskar eller amerikaner. De har flytt i generationer till den fria världen för att utbilda sig och på köpet har de blivit demokrater. Tyvärr kom många som socialister till väst men sådant brukar ordna till sig när solidariteten kväver individualiteten i rika länder. Kurdistan kommer att bli ett rikt land om det får vara i fred.
Men det kommer det inte att få vara.
En folkomröstning har genomförts i Kurdistan Irak. Resultatet väntas vilket ögonblick som helst. Sedan kommer det att braka lös – ett nytt krig.

Kurdernas sak är mer än kurdernas. I vårt land Sverige bor många eritreaner. De tvingas betala en viss procent av sina bidrag (rena svenska skattekronor, alltså) och av sina löner, arv m m till rövarstaten Eritrea. Svensk-eritreanerna får utbildning här. På köpet lär de sig demokrati och fri- och rättigheters betydelse för utvecklingen. En dag kommer de att rösta bort förtryckarna i sitt land, återvända dit och bygga upp det. Vad säger EU, USA och FN då?
Det är likadant med syrierna, med afghanerna, med …

Kurdernas sak – folkomröstningen om att skapa en egen nation – är alltså mer än kurdernas sak. Ska EU:s rädsla för Turkiet som militärmakt och Putins högra hand hindra ett stöd för kurdernas självständighet? Eller är det så att Turkiets agenter har infiltrerat så skickligt i Europas stater inför ett EU-inträde (som jag vidhåller aldrig ska bli av) att man sett sig blind på en stormakts eventuella pekuniära bidrag till nuvarande medlemsländer som är på fallrepet?
Eller är det ett misstänkliggörande mot kurdernas förmåga att i sitt eventuella nya rike även se till demokratiska rättigheter för andra minoriteter som bor i området?

Turkiet och Irak har kallat folkomröstningen illegal och tränar tillsammans militärt på gränsen. Läs några röster om förväntan inför valet. Riksdagsledamot Amineh Kakabaveh (V) som är svensk-kurd hyser i sin artikel hopp om ett stort JA till en kurdisk stat och en fredlig lösning. Jag hoppas det med.
De svensk-kurder jag känner sedan trettio år, då en del började komma hit, har skapat sig självförtroende genom att kurder skapat ett kurdiskt skriftspråk – på två dialekter visserligen – men det är deras problem, skapat en hållbar opinion och faktiskt har integrerats på ett bra sätt. Min fruktan att Kurdistan skulle bli ett socialistiskt experiment är inte stor. Kurderna i världen har sett hur liberalism bygger välstånd och demokrati.

För hemlängtan är en sjukdom som aldrig går över. Genom vistelserna i olika europeiska länder har kurderna skaffat kunskaper och fått erfarenheter för att bygga ett land. Må de få göra det!

I min bok Quti (Dosan, Helga Gregorius berättelse i översättning av Sabahat Karaduman) berättas om sjuttonåriga Helga som lever i ett manssamhälle (1901 i Stockholm) som vi för länge sedan lämnat bakom oss (utom i svenska förorter). Helgas ”uppvaknande” leder till självständiga beslut även om hennes väg kantas av sorg och besvär.
Helga finns i Kurdistan och på nytt i Sveriges nya förorter och i Eritrea och i Syrien. Det är en skam för Sverige, EU och FN.
Kurdistans sak är mer än Kurdistans. Det är en sak för dem som lider av ofrihet och ojämlikhet.

Läs om förväntan inför de slutgiltiga resultaten på folkomröstningen.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kurdiskt-firande-i-vantan-pa-valresultatet/

Darin Zanyar s förväntan på valet i Irak. https://www.svt.se/opinion/darin-zanyar-om-det-kurdiska-valet

Riksdagsledamot Amineh Kakabaveh (V)
https://www.svt.se/opinion/amineh-kakabaveh-om-kurdistan

För att inte sätta igång krig, förstörelse och allmän olycka i ögonblick av patos, nervositet och stress vore det bra att förbjuda vapen för män och kvinnor under 55 år. Medelålders mogna människor kan räkna till tio innan de exploderar (säger vetenskapen). Hur många krig skulle det bli då? Hur många kriminella gäng skulle orka hålla på?
Att styra bombardrönare mot mål långt borta borde enbart vara tillåtet för människor över 70, folk som har perspektiv och tränat konsekvenstänkande. Och att sprida giftgas borde enbart var tillåtet för människor i 90-årsåldern.
För samtliga kvalifikationer borde demenstest utföras vid mönstringarna.