Vem vill inte göra något för flyktingarna? Deras sorgsna ögon talar om minnen man inte ens vill drömma om.
Man gör vad man kan. Det så klart!
En trend är att bli flyktingsamtalare. Vem som helst kan bli det. Det tar förstås en stund en gång i veckan, kanske bara när man har lust men det kan det vara värt.
Röda Korset, skolor, Svenska kyrkan, bibliotek, många ideella föreningar och organisationer anordnar språkkaféer som samlingsplatser. Dit kommer föräldralediga svenskar, pensionärer, sjukpensionärer och de som har en timma eller så över på kvällen efter jobbet. Dit kommer också de som borde ha mycket att berätta men ännu inte kan göra det.
Tro mig, en flyktingsamtalare sätter guldkant på en i övrigt kaotisk tillvaro hos den som mist det mesta.