I Afghanistan krigar man och hindrar kvinnors friheter. Det är väldigt sorgligt och känns medeltida. Dessutom odlas vallmo – heroin.

Det går inte att “hjälpa” dessa människor till något annat. Många med mig är trötta på knarkets förödande verkan på det svenska samhället och tycker att svenskt bistånd dit kunde upphöra.
De afghanska bönderna tjänar mer pengar på knark än på vanliga grödor, läser man om och om igen. Hur det afghanska samhället totalt tjänar på det vet enbart klanledarna. Men eftersom bönderna odlar vallmo måste detta väl ändå berika de vanliga afghanernas vardag och liv?
Det är inte ironi när jag menar att kan de afghanska bönderna (majoriteten av befolkningen) hjälpa sig själva, behöver de inte biståndshjälp. Väljer den manliga befolkningen att leva kvar i ett till synes medeltida klansystem trots närvaro sedan decennier av det moderna samhället genom miljarder i bistånd, låt då förändringen till demokrati med mera komma inifrån afghanernas egna system, i sinom tid, om det någonsin blir så, på deras egen bekostnad.

Vad har vår beskäftighet där att göra?
För att skynda på en utveckling mot demokrati kunde man första  sluta köpa heroin och inte sälja vapen dit, frysa bankkonton med knarkpengar och instifta Magnitskyregler i Sverige och Europa, så att knarkkungarna i stort sett inte kan handla någonstans.

Hjälparbetare i Afghanistan som försöker skapa skola, vård, omsorg behandlas illa, ibland dödas de. Hjälparbetare är davidhjältar i kampen mot goliatklanernas dolda tentakler. Det är inte rätt mot dem att understödja verksamheter som inte leder till förändringar inom de närmsta hundra åren.

Afghanistan har fått svenskt socialbidrag länge. I Sverige förväntas svenska bidragstagare ganska omgående börja arbeta för sin egen försörjning skull. Och människor anstränger sig för att ordna sina liv. Om nu afghanska bönder lägger om sin produktion till heroin och tjänar bra, varför ska hjälparbetare riskera sina liv där och svenskarnas skattepengar rinna genom många, många fingrar utan att förändra någonting?

Afghanska män väljer själva. De ingår i en klan och de har mål i mun (liksom vikingarna hade det för 1000 år sedan, före nationalstatens tid). De ska inte ha några svenska pengar. De har egna. Den kvinnliga befolkningen tar stryk, liksom minoriteter och de som tycker fel. Det är synd. Men om inte männen märker misär, slaveri och närståendes krossade drömmar kan inget göras åt det med svenska kronor och idealism.

I Sverige behövs mer pengar till både polis och vård för att bekämpa knarket i Sverige. Svenska knarkare dör unga och oftast som kriminella, utslagna, bostadslösa med ofullbordade drömmar. Knarket föröder livet för familjer och anhöriga. Det är synd. I Sverige behövs satsas på:
1. knarkspaning med mål att lagföra knarkkedjorna från importörer och odlare till langarna på gatan.
2.rehabilitering av svenska knarkare.

Jag är inte mot bistånd. Jag är mot naiviteten i tron på ett “västerländskt” Afghanistan inom de närmsta hundra åren.