Fusk undergräver tillit. Det är synd. Man vill ju tro på resultat som uppkommit efter prov, omröstningar, kollade sammanräkningar. Och tillit är grundstenen i bygget samhälle.
I världen som inte är Sverige – skriks det om fusk efter vartenda val. Det känns inte moget, vuxet och åtminstone min syn på omvärlden grumlas.
Fuskar man verkligen? undrar jag. Varför ställa till med prov, med val, med omröstningar om man inte tål resultatet?
Men det är inte enbart utländskt att fuska. På universiteten fuskar studenterna. Särskilt utbrett är fusket bland lärarstudenter. Man mår illa! Fusk är så förbaskat … lågt. Som att spotta på en blind. Som att slå en som är mindre. Som att lura en godtrogen att känna sig som en idiot.
Fuskaren är verkligen skit – ändå vinner fuskaren. Fuskaren får jobbet, blir förtroendevald och, vilket verkligen får kräkmusklerna att pulsera – känner ingen skam.
Skammen bär vi andra som vägrar acceptera fusk. Vägen till tillframgång ska inte vara fuskarens personliga lösningar för då är samhällskontraktet i upplösning och det är allvarligt.